- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
119

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 119 -r

Mormor, som blef obeskrifligt ledsen och förskräckt,
då hon fick veta detta, öfvergaf att dricka öl från fat
och använde i stället buteljeradt öl. Dömd till denna
tvungna återhållsamhet gick katten ett par dagar
omkring och såg helt slokörad ut, men på tredje dagen
försvann hon och återvände först klockan elfva på
kvällen, så spänd som ett trummskinn.

Hvart hon gick och hvar hon lyckades skaffa sig
dryckesvaror, fingo vi aldrig reda på, men samma
program upprepades hvarje dag. Någon gång under
morgonens lopp lyckades lion, trots vår vaksamhet, smyga
sig bort, och sent på kvällen återvände hon raglande
öfver fälten i ett tillstånd, som jag icke vill smutsa min
penna med att beskrifva.

Det var en lördagsafton, som lion träffades af det
sorgliga öde, jag redan omtalat. Hon måste varit
drucken, ty karlen sade, att han till följd af mörkret och
hästarnes trötthet endast körde steg för steg.

Jag tror att min mormor nästan erfor en känsla
af lättnad öfver kattens död. Hon hade nog förr varit
mycket fästad vid katten, men dennas dåliga
uppförande under den sista tiden hade betydligt minskat
hennes tillgifvenhet. Vi barn begrofvo katten i
trädgården under ett mullbärsträd, men den gamla damen höll
strängt på att vi inte fingo resa någon grafsten öfver
henne, ja, inte en gång kasta upp en kulle. Och nu
ligger katten där, bortglömd, i en drinkares graf.

Jag berättade också för honom om en annan katt,
som vi en gång hade i vår familj. Hon var den mest
utprägladt moderliga varelse, jag någonsin träffat på.
Hon kände sig aldrig lycklig, om hon icke hade en
familj, och sannerligen om jag någonsin kan minnas henne
utan att ha en sådan i ett eller annat stadium. Hon
var inte alls nogräknad med hvad för sorts familj det
var. Om hon inte kunde få kattungar, nöjde hon sig
med valpar eller råttor. Hon var fullkomligt nöjd,
blott hon hade något att föda eller slicka. Jag tror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free