Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 -r
mig om det..» Billy var aldrig obenägen att berätta
historier.
Ett par kvällar därefter kom han hem till mig,
och jag skyndade att påminna honom om hans löfte. Han
slog sig genast ned och började berätta. Vi kunde väl
vara ett halft dussin karlar samlade i stugan, och
katten satt framför elden och värmde sig. Men innan
Bill hunnit långt i sin berättelse, upphörde hon att tvätta
sig och blickade upp till mig med ett uttryck af
förvåning, liksom ville hon säga: »Hvad är det för en vi
fått hit — är det en missionär?» Jag gjorde ett tecken
åt henne att hålla sig lugn, och Billy fortsatte med sin
berättelse. När han hunnit till hajarna, vände
katten sig om och såg på honom. Jag kan försäkra er,
att kattens ansikte uttryckte ett så djupt förakt, att
äfven den mest förhärdade skulle börjat blygas öfver
sig själf. Katten såg så mänsklig ut, att jag för
ögonblicket alldeles glömde bort, att det stackars djuret
inte kunde tala. Jag kunde se, att hon hade på läpparna
att säga: »Hvarför talar ni inte om för oss, att ni svalde
ankaret?» Och jag satt som på nålar af fruktan att
hon verkligen skulle yttra dessa ord högt. Det var en
verklig lättnad för mig, när hon åter vände ryggen till
Bill.
Under några minuter satt hon mycket stilla och
tycktes kämpa med sig själf. Jag har aldrig sett en
katt, som var så angelägen att behärska sig och som
tycktes lida så mycket i tysthet. Det sved i hjärtat
på mig, när jag betraktade henne.
Slutligen kom Bill till det ställe i berättelsen, där ’
han ocli kaptenen höllo hajens gap öppet, medan
kajut-pojken dök ned med hufvudet först och fiskade upp
guldklockan och kedjan, som karlen hade haft på sig,
då han föll öfverbord. Men då uppgaf den gamla
katten ett tjut och kastade sig på rygg med benen i
vädret.
Till en början trodde jag, att clet stackars kräket
hade dött, men efter en stund hämtade hon sig, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
