Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 -r
sina ben, snarare mindre, emedan lian visste att den var
mindre farlig. En reptil är blott alltför angelägen om
att undkomma människan och anfaller ingen, ifall den
icke själf blir anfallen eller skrämd. De flesta
människor nöja sig med att inhämta kunskapen om detta
faktum ur en lärobok i naturkunskap, men lian hade
själf skaffat sig praktiska bevis därpå. Hans tjänare,
en gammal sergeant vid dragonerna, har berättat mig,
att han sett honom luta sig ned öfver en skallerorm,
så att hans ansikte endast befann sig på några tums
afstånd från ormens hufvud, och stirra genom sin
pincenez på ormen, under det att denne långsamt kröp
bort från honom, hvarvid lian naturligtvis hela tiden
var fullt medveten om att ett enda sting af dess gadd
skulle vara liktydigt med en oundviklig död. Att en
sådan ömkligt harmlös varelse skulle kunna hos någon
ingjuta förskräckelse — våldsam, dödlig förskräckelse
— föreföll honom rent af ofattligt, ocli lian var fast
besluten att böta sin hustru från hennes rädsla för
ormar.
Han lyckades också göra detta något grundligare
än han väntat, men minnet häraf efterlämnade i hans
ögon ett uttryck af fasa, som ännu icke försvunnit och
aldrig skall försvinna.
Då han en afton red hem genom djungeln ej långt
från sitt hem, hörde lian ett lågt hväsande tätt intill
sitt öra, ocli när han blickade upp, varseblef han en
pythonorm, som svingade sig från en trädgrän ned i
det höga gräset. Han hade varit ute på antilop jakt,
och den laddade bössan hängde i stigbygeln. I det han
hoppade af sin skrämda häst, liann han nätt och jämt
afskjuta ett skott mot ormen, innan denna försvann.
Under sådana förhållanden hade han knappast väntat
att ens såra honom, men kulan träffade just i hufvudets
förening med ryggraden och dödade ormen
ögonblickligen. Det var ett vackert exemplar, och med
undantag af det lilla hålet efter kulan var den lielt och hållet
oskadad. Han tog upp ormen och hängde den öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
