Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
En dag talade vi om brott och brottslingar. Vi hade
diskuterat möjligheten af en roman utan en bof,
men kommit öfverens om att den nödvändigt måste
bli mycket ointressant.
»Det är visserligen förfärligt sorgligt», anmärkte
Mac Sliaugnassy tankfullt, »men sant är det i alla fall,
att jorden skulle vara en vådligt ledsam plats, om inte
våra vänner, de dåliga människorna, funnos till. Vet
ni hvad», fortfor han, »när jag hör talas om att
människor gå omkring och försöka reformera andra, blir
jag riktigt ängslig. Om synden väl en gång försvinner
ur världen, så är det slut med skönlitteraturen. Vi
stackars författare skulle svälta ihjäl, ifall inte
brottslingarne funnes.»
»Om jag vore i ditt ställe, skulle jag inte oroa mig»,
inföll Jephson torrt, »ty ända sedan världens skapelse
har den ena hälften af mänskligheten hållit på att
reformera den andra hälften, och likväl tycks det finnas
ganska mycken ondska kvar ännu. Att utrota synden
förefaller mig ungefär lika hopplöst som att släcka en
vulkan — om man täpper till ett hål, så öppnas snart
ett annat. Det onda varar nog vår tid ut.»
»Jag kan omöjligt se saken från din optimistiska
synpunkt», svarade Mac Sliaugnassy. »Mig förefaller
det som om brottet — åtminstone den intressanta
formen af brottslighet — skulle så småningom försvinna
ur vår tillvaro. Sjöröfvare och landsvägsriddare äro
numera alldeles försvunna, och cle skaror, som alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
