- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
149

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

f

— 149 -r

mästarne, och han förde mig till henne. Hon låg på
knä, försänkt i bön, men jag kunde icke vänta. Jag
öppnade bänkdörren, lutade mig ned mot henne och
hviskade: ’Var så snäll och kom genast hem. Er man
yrar så våldsamt, och ni skulle kanske lugna honom.’

’Jag kommer om en liten stund’, hviskade hon
tillbaka utan att vända på hufvudet, ’mötet är snart
slut’.

Hennes svar öfverraskade och retade mig. »Det
skulle vara mera kristligt handladt, och ni genast följde
med mig hem», sade jag skarpt. ’Han ropar
oupphörligt på er, och jag kan omöjligt få honom att
sofva’.

’Ropar han på mig?’ frågade hon i förvånad ton
och i det hon lyfte upp hufvudet.

’Ja’, svarade jag, ’under den sista timmen har han
oupphörligt undrat, hvarför Louise inte kommer till
honom.’

Hennes ansikte befann sig i skuggan, men då hon
vände bort det från mig, råkade en liten stråle från
gaslågan falla på detsamma, och jag trodde mig se,
att ett svagt småleende lekte kring hennes läppar.
Min aversion för henne ökades.

’Jag skall följa med er’, sade lion, i det hon reste
sig upp och lade ifrån sig sina bönböcker, och så lämnade
vi tillsammans kyrkan.

Under hemvägen gjorde hon mig några frågor.
Brukade patienter under yrseln känna igen de personer,
som omgåfvo dem? Erinrade de sig verkligen fakta, eller
utgjordes deras tal endast af osammanhängande ord
utan mening? Var det möjligt att leda deras tankar
i någon bestämd riktning?

Så snart vi hunnit inom dörren, tog hon af sig hatt
och kappa och begaf sig hastigt och ljudlöst upp till
den sjuke.

Hon gick fram till bädden och stod ocli såg på honom,
men han var fullkomligt omedveten om hennes närvaro
och fortfor att prata. Jag föreslog, att hon skulle tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free