Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 -r
kade åt systern, som stod vid hennes sida, att hon skulle
luta sig med.
’Janie’, hviskade hon, ’tror du det är orätt att
bedraga en människa, då det sker för hennes eget bästa?’
’Jag vet inte’, svarade flickan hest, ’men det skulle
jag inte tro. Hvarför frågar du det?’
’Din röst har alltid varit så lik min — minns du
att de brukade taga fel på oss hemma? Ack, Janie,
svara för mig ■— bara tills — tills han hinner få litet
mera krafter. Lofva mig det!’
De hade älskat hvarandra med mera än vanlig
syskonkärlek, dessa båda. Janie kunde icke svara, men
hon slöt systern fastare i sina armar, och den andra
föreföll nöjd.
Med uppbjudande af sina sista krafter reste sig nu
den sjuka i sin systers armar.
’God natt, Jack’, ropade hon så högt och klart, att
det kunde höras genom den stängda dörren.
’God natt, min lilla hustru’, ropade han gladt
tillbaka, ’känner du dig kry?’
’Ja, älskade. God natt.’
Hennes lilla utmattade kropp skönk tillbaka mot
kuddarna, och sedan minns jag ingenting annat än att
jag tog en kudde ocli tryckte den mot Janies ansikte
af fruktan att ljudet af hennes snyftningar skulle tränga
in till rummet bredvid. Sedan skyndade vi båda ut
genom den andra dörren och ned i köket, där vi kunde
få ostördt gråta ut.
Huru vi två fruntimmer lyckades att under tre hela
dagar utföra vårt bedrägeri såsom vi gjorde, det
förstår jag knappast själf. Janie satt i rummet, där hennes
döda syster låg utsträckt under det hvita lakanet, ocli
jag uppehöll mig hos den lefvande ocli utförde mitt
bedrägeri såväl i ord som i handling, tills jag började
finna ett riktigt nöje däri och måste akta mig att
öfverdrifva min roll.
Han undrade mycket öfver det, som han kallade
»mitt nya, glada humör», och jag talade om för honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
