Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 -r
linset kurerar en vanligtvis från alla slags vidskepliga
föreställningar om döden, men det har aldrig lyckats
mig att bli kvitt denna tanke. Om min termometer
visar sextio grader Fahrenheit och jag försöker inbilla
mig, att det verkligen är så varmt, känner jag dock en
iskyla ända in i märgen, 0111 jag befinner mig i närheten
af en död. Jag tyckte mig nu också se, liuru kylan i
dödsrummet trängde in genom den stängda dörren
och samlade sig kring den sjukes säng, tills den
slutligen nådde hans hjärta.
Janie och jag fördubblade våra ansträngningar,
tv det föreföll oss som 0111 döden skulle stått på lur
utanför dörren och tittat in genom nyckelhålet för att
se, om någondera af oss skulle begå en blunder och låta
sanningen krypa fram. Jag lämnade honom nästan
aldrig ensam, utom dä jag ibland gick in i rummet
bredvid för att röra om en eld, som icke fanns, eller säga
några skämtsamma ord till den döda, som låg utsträckt
på sin säng. Och Janie satt lielt nära den döda och gaf
lugnande svar på lians ängsliga frågor eller tillropade
honom skämtsamma hälsningar.
Ibland kände vi på oss, att om vi stannade ett enda
ögonblick till i dessa rum, skulle vi skrika högt, och då
smögo vi oss sakta ned för trappan och stängde in oss
i en källare, där ingen kunde höra OS3 ocli där vi
skrattade, tills vi raglade mot dess smutsiga väggarna. Jag
tror, att vi båda höllo på att bli litet konstiga i hufvudet.
En dag — det var efter livad jag sedermera fick
veta den tredje af detta rysliga lif, men själf skulle jag
lika väl kunnat anse den som den trehundrade, ty
tiden tycktes stå stilla i detta hus, liksom den gör i
drömmen, och alla mina begrepp voro förvirrade —
begick jag en blunder, som höll på att förråda oss.
Jag var inne i dödsrummet, och Janie hade gått ut
ett ögonblick, så att jag var ensam där.
Jag tänkte icke på hvad jag gjorde. Jag hade icke
fått en blund i mina ögon sedan hustrun dog, och min
hjärna och mina sinnen började vägra att göra ordent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
