- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
162

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 162 -r

kritisera dem utan förbarmande. De enda af det
nittonde århundradets människor, som han någonsin
berömde, voro några franska romanförfattare, om hvilka
ingen annan än han själf någonsin hört talas. Han hade
sin åsikt för sig om Gud Fader själf och hyste en stark
fördom mot himmelriket till följd af den blandade
societet, som man måste påträffa därstädes. Det
humoristiska gjorde honom ledsen och det sentimentala gjorde
honom sjuk. Konsten irriterade honom, och
vetenskapen tråkade ut honom. Han föraktade sin egen
släkt och tyckte illa om alla andra. Hans
kroppsöfningar bestodo uti att gäspa, och hans konversation
inskränkte sig till en och annan axelryckning.

Ingen tyckte om honom, men alla respekterade
honom. Man kände sig tacksam för att han öfver hufvud
taget alls nedlät sig att lefva.

En sommar låg jag och fiskade i Norfolk, och för
att en gång få se Londonkontoristen i all hans prydno
for jag en bankhelgdag öfver till Yarmouth. Då jag
om kvällen promenerade af och an på stranden, befann
jag mig plötsligt ansikte mot ansikte med fyra stycken
riktigt utvalda exemplar af kontoristsnobbar. De
vandrade arm i arm; den som gick närmast mig spelade på
ett ovanligt gnälligt positiv, och de andra tre vrålade
i korus en varietévisa.

De bredde ut sig på trottoaren och tvingade på så
sätt alla kvinnor och barn, som de mötte, att gå ned på
gatan. Men jag stod på mig, och då de trängde sig
förbi, frapperades jag af att mannens med positivet
utseende föreföll mig så välbekant.

Jag vände om och följde efter dem. De hade
synbarligen alldeles ofantligt roligt. Till hvarenda flicka,
som de mötte, ropade de: »Ack du lilla äppeltårta!»
och hvarenda äldre dam kallade de mutter. Den
stoji-gaste och simplaste af alla fyra var mannen med
positivet.

Jag följde efter dem ut på hamnarmen, skyndade
förbi dem och inväntade deras ankomst under gaslyk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free