- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
172

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 172 -r

att han själf måste ha gjort upp ritningen till (let
mönstret. Han såg varm och svettig ut. Denna gång sträckte
han icke fram sin hand, utan satte sig på yttersta
kanten af en liten stol ocli såg sig omkring i rummet, som
om han aldrig sett det förut.

Hans förlägenhet meddelade sig äfven åt mig. Jag
kunde icke hitta på någonting att säga, och vi sutto
en stund under pinsam tystnad.

»Nå», sade jag slutligen, i det jag, såsom vanligtvis
är fallet med generade personer, genast kastade mig
in medias res, »hur går det med Lisa?»

»Åh, med henne är det ingen fara», svarade han,
och höll ögonen oafvändt fästade på sin hattkulle.

»Har du gjort det?»

»Gjort hvad?» frågade han, i det han såg upp.

»Gift dig med henne?»

»Nej», svarade han och fäste åter ögonen på sin hatt.

»Har hon då gifvit dig korgen?»

»Jag har inte frågat henne», sade han.

Han tycktes icke vidare hågad att frivilligt förklara
huru saken förhöll sig, och jag måste därför taga min
tillflykt till ett korsförhör.

»Hvarför inte?» frågade jag. »Tror du då inte, att
hon bryr sig om dig längre?»

Han brast ut i ett hest, tarfligt skratt.

»Jo, det är då ingen fara med den saken», sade han,
»fördöme mig är det inte som om man hade ett
senapsplåster på sig. Det är omöjligt att bli kvitt henne. Jag
skulle önska, att hon ville dela med sig af sin ömhet
åt någon annan. Jag är alldeles led på henne».

»Ja, men du var ju alldeles förtjust i henne för en
månad sedan!» utbrast jag på det högsta öfverraskad.

»Det kan nog hända, att Smythe var förtjust i henne»,
svarade han, »ty det är aldrig godt att veta hvad den
där tosingen tycker; han är litet vriden i knoppen. I
alla händelser vill jag inte veta af henne, då jag är mig
själf. Därtill är jag en alltför glad lax».

»En sådan där tös är bra nog att nojsas med», fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free