Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 193 -r
len af London, och Amanda var förlofvad med en
hö-kare, som hade sin bod vid Lupus Street, Chelsea. Han
kunde omöjligt komma och hälsa på henne för bodens
skull, och därför brukade hon fara och hälsa på honom
en gång i veckan. Men på den tiden kunde man inte
fara genom hela London för en penny, och Amanda fann,
att betalningen för färden från Holloway till Victoria
och tillbaka igen tog ett alltför djupt hål i hennes kassa.
Hon åkte dit klockan sex i samma omnibus som förde
henne tillbaka klockan tio. Under den första resan
stirrade konduktören på Amanda, under den andra talade
han med henne, under den tredje bjöd han henne på en
banan, och under den fjärde friade han till henne ocli
och fick genast ja. Från den stunden kunde Amanda
hälsa på sin hökare utan den ringaste utgift.
Det var en underlig kurre, den där
omnibuskonduk-tören. Jag brukade ofta åka med honom till Fleet
Street. Han kände mycket väl igen mig (troligtvis måste
Amanda ha pekat ut mig för honom) och han brukade
alltid högt och ogeneradt fråga mig huru lion mådde
ocli skicka hälsningar till henne. Han var hvad man
kallar en »fruntimmerskarl», och att döma af
mångfalden och olikheten af hans kvinnliga bekantskaper samt
af den synbara ömhet, som de flesta lade i dagen
gentemot honom, hade jag all anledning att hoppas, att
han icke skulle taga sig alltför när, att Amanda
öfvergaf honom, hvilket inträffade samtidigt med att lion
slog upp sin förlofning med hökaren.
Han roade mig förresten mycket på både ett och
annat sätt. Apropos honom kommer jag att tänka på
en ganska lustig tilldragelse.
En eftermiddag hoppade jag upp i lians omnibus
vid Seven Sisters Road. En äldre fransman var den
ende passageraren i vagnen.
»Ni glömmer väl inte, att jag skall stiga af vid
Cha-ring Cross» sade han till konduktören, i detsamma som
jag steg in.
»Nej, det skall jag inte glömma», svarade konduk-
Fyra man om en bok. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
