- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
214

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 214 -r

Flickans nervositet försvann, när lion blef litet mera
hemmastadd med den underliga figuren, och lion
började finna det hela mycket roligt.

»Han är riktigt söt», utbrast hon. »Jag skulle kunna
dansa med honom hela mitt lif.»

Par efter par började nu följa deras exempel att tråda
dansen, och slutligen rörde sig alla på golfvet.
Nicholaus Geibel stod och såg på, strålande af barnslig
förtjusning öfver sin framgång.

Gamle Wenzel gick fram till honom och hviskade
någonting i hans öra. Geibel skrattade och nickade,
och de båda gamla banade sig obemärkt väg till dörren.

»Det är de unga, som härska här i afton», sade Wenzel
då de kommit ut ur rummet. »Ni och jag skola gå ned
på kontoret och ha oss en treflig pratstund vid en pipa
och ett glas öl.»

Under tiden blef dansen allt lifligare. Lilla Anette
lossade på en skruf, som reglerade hennes kavaljers fart,
och figuren snurrade rundt allt fortare. Par efter par
drogo sig utmattade tillbaka, och slutligen voro Anette
och hennes kavaljer de enda dansande.

Allt vildare och vildare blef valsen, och
musikanterna, som icke kunde följa med den svindlande takten,
lade från sig sina instrument och bara stirrade. De
yngre gästerna klappade händerna, men de äldre
började se ängsliga ut.

»Vore det inte bäst att ni slutade nu, min söta
vän», sade ett af fruntimren, »ni blir ju alldeles
uttröttad.»

Men Anette svarade icke.

»Jag tror att hon har svimmat», utbrast en
flicka, som i förbifarten fått syn på hennes ansikte.

En af herrarne sprang och grep fast i figuren
men kastades af den våldsamma farten till golfvet
och fick sig en ordentlig törn af hans järnfot.
Figuren tycktes icke hågad att så snart lämna sitt rof.

Om någon hade behållit fattningen, så skulle det
säkert icke lia varit någon omöjlighet att stanna fi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free