- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
219

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 219 -r

inga ’sagor’ nu, vi skrifva mänskliga dokument och
dissekera själar.»

Han afbröt sig tvärt midt i sitt ordsvall.

»Vet du hvad jag alltid kommer att tänka på, när
jag läser dessa ’psykologiska studier’, hvilka nu äro så
på modet?» frågade han. »Jo, jag tänker alltid på en apa,
som letar efter insekter på en annan apa.»

»Ocli hvad är det vår dissektionsknif bringar fram
i ljuset?» fortfor han. »Människonaturen, eller ett mer
eller mindre snuskigt underplagg, som döljer eller
vanställer den mänskliga naturen! Det finns en historia
om en gammal landsstrykare, som drabbades af lagens
arm ocli blef tvungen att för en tid draga sig tillbaka
till fängelset. Hans värdfolk, som önskade se så mycket
som möjligt af sin gäst under den korta tid, han
vistades hos dem, togo sig för att bada honom. De badade
honom två gånger om dagen under en veckas tid, och
för hvar gång lärde de känna litet mera af honom, tills
de slutligen hunno till ylletröjan. Men här måste de sluta
upp med sina efterforskningar, ty tvål och vatten kunde
ingenting vidare uträtta.

Den där strykaren förefaller mig som en symbol
af mänskligheten. Den mänskliga naturen har så länge
burit sin konventionella förklädnad, att den vuxit fast
vid densamma. I detta vårt nittonde århundrade
är det omöjligt att säga hvar vanans omhölje slutar
och naturmänniskan börjar. Vi få lära oss att betrakta
våra dygder såsom en del af »det som brukas» och våra
laster såsom tillhörande vår tid och vårt kotteri.
Religionen hänger färdiggjord vid vår vagga för att påklädas
oss af älskande händer. Våra böjelser förvärfva vi
oss med svårighet, ocli våra känslor inlära vi
mekaniskt. På bekostnad af gränslöst lidande lära vi oss
att älska whisky och cigarrer, konst och klassisk musik.
Vid en viss ålder beundra vi Byron ocli dricka söt
champagne, tjugu år senare är det mera fashionabelt att
beundra Shelley och dricka torr champagne. I skolan
lära vi oss, att Shakespeare är en stor skald och att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free