- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
221

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 221 -r

till mig. »Vi sitta vid våra skrifbord ock tänka och
tänka och skrifva och skrifva, men berättelsen blir
dock alltid densamma. För många, många år sedan
berättades den af människor, och människor lyssnade
till densamma; vi berätta den för hvarandra ännu den
dag som i dag är, och vi skola så göra om tusen år. Och
berättelsen lyder så här: »Det var en gång en man och
en kvinna, som älskade honom.» Kritiken säger, att
den inte är ny och begär att få någonting nytt och
originellt. Den tror, liksom barnen göra, att det finns
underliga saker här i världen.»

Här sluta mina anteckningar, och sedan finns det
ingenting vidare att läsa i boken. Huruvida någon
af oss ägnade någon vidare tanke åt romanen, huruvida
vi träffades för att resonera om den, huruvida den
någonsin blef påbörjad, det kan jag verkligen icke säga. För
många, många år sedan läste jag en saga, som
oupphörligt återkommer i mitt minne. Den handlade om
en liten gosse, som klättrade uppför regnbågen. Vid
slutet af regnbågen, strax bakom molnen, träffade han
på en underbar stad. Dess hus voro af guld, gatorna
voro belagda med silfver, och ljuset, som lyste öfver
denna stad, var såsom det ljus, hvilket i daggryningen
lyser öfver den sofvande världen. I denna stad voro
palatsen så sköna, att man blott behöfde se på dem
för att känna alla sina önskningar tillfredsställda, och
templen voro så heliga, att om man blott knäböjde
därinne, blef man genast renad från all synd. Alla
människor, som bodde i denna underbara stad, voro ädla
och goda, och kvinnorna voro skönare än det ideal,
som föresväfvar ynglingen i hans drömmar. Och
namnet på denna underbara stad var: »De ofullbordade
handlingarnas stad».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free