Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kusinen från Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett offer för den "tyska vidskepelsen". En sorts andlig
feghet, rädslan för det starka, beundrande det, som var
av germanskt ursprung: det som verkligen var
beundransvärt såväl som det, som endast var falskhet. Då
de så kallade latinerna anslöto sig till denna beundran,
tvivlade de dock i oförnuftig pessimism på sig själva.
De voro de första, som förutsade sin egen nedgång.
Med den sydländska lidelse, som utan övergång hoppar
från den ena ytterligheten till den andra, förkunnade
många latinare, att det icke fanns plats på jorden för
dem, och att de befunno sig mitt i dödskampen, och de
tillfogade, att endast Tyskland ägde civiliserande
krafter. Fransmännen, som instämde i detta påstående hade
under många år upprepat, att Frankrike befann sig i
fullständigt upplösningstillstånd. Varför voro de nu
uppbragta över tyskarnas ringaktning? Professorn,
som ansåg den unge mannens fientliga tystnad som ett
medgivande, tillfogade:
"Nu är det tid, att försöka införa den tyska kulturen
i Frankrike."
Här avbröt honom Argensola:
"Men, om det nu icke alls finnes någon tysk kultur,
som en mycket berömd tysk själv påstår?"
Han kände sig tvungen att motsäga denne pedant,
vilkens högmod var rent av tryckande. Hartrott nästan
hoppade till, när han hörde detta tvivel.
"Vem är denne berömde tysk?"
"Nietzsche."
Professorn betraktade honom medlidsamt. Nietzsche
hade sagt till människorna: "Var hård", och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
