Fyrväplingen. Vers och prosa / 108 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Visar att han vårdats af en engel! Och han flyger ur sitt öppna fängsel, Sätter sig på Ainas hand med glädje, Rör med näbben hennes rosenläppar, Sjunger med förtjusning nya sången, Som han lärt i mörker och i tvång.                 ——— Aina, mörka moln din himmel hölja, Nu bar smärtans dystra engel kommit Och din verld beslöjat med sitt sorgflor; Men igenom natten, höga toner Af en himmelsk sång ditt hjerta hinna. Du förslår ju smärtans hulda mening? Lyssnar from till stilla englasången: ”Ära vare Herren Gud i höjden, Gifve han sin frid åt låga jorden, Må för Herren böjas menskans vilja, Som för himlens flägt en ödmjuk lilja!” När du lärt dig den och hela hjertat Jublar: ”Gode fader, ske din vilja!” Då skall sorgens tunga dok försvinna, Verlden skall du ljus och härlig finna; Du skall se att englar vårda dig, Och när Psyche kastar bort sin slöja, Skall du dig på lätta vingar höja, Rik på pröfvad tro och himmelsk sång, Till ditt rätta ljusa hem en gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>