- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
28

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 Riga.

Riga.

Fem år af Gustaf Adolfs regering hade nu gått, och de
hade alla varit upptagna af krig: först det stora
försvarskriget mot Danmark, så eröfringskriget mot Ryssland, och
nu kom, omedelbart efter detta, ett tredje, kriget mot Polen.

Liksom de båda andra, var det ett arf från fadern.
Det hade i själfva verket, fastän afbrutet af stillestånd,
fortgått allt sedan århundradets början. Ty två orsaker
lågo alltjämt till grund därför: ej blott tvisten om Livland,
utan äfven Sigismunds ihärdigt vidhållna anspråk på
svenska tronen och svenska folkets lika ihärdiga föresats att
han ej mer skulle bestiga den.

Det var därför ingen blott dynastisk fråga det gällde,
en fråga mellan två tronpretendenter, utan en stor nationel
fråga mellan svenska folket och en främmande inkräktare,
ty en sådan, och ingenting mindre, var Sigismund sedan
nationen formligen uppsagt honom tro och lydnad och
korat sig en annan konung.

Men härtill kom ännu något annat. Hvad som för
den tidens svenskar gjorde blotta tanken på en återställelse
af Sigismunds makt i Sverige så olidlig var, som vi sett,
hans högt uttalade afsikt att utrota protestantismen i vårt
land. Han hade redan låtit jesuiterna göra det i Polen, så
godt de förmått, och han skulle säkerligen ej tveka, om
han åter finge makten i sina händer, att släppa dem lösa
äfven öfver Sverige. Att sådant ej hörde till det
omöjliga och ej endast var foster af en uppskrämd inbillning,
skulle de närmast följande årens händelser i utlandet mer
än tillräckligt visa.

Det var därför en stark folkmening Gustaf Adolf och
Sveriges ständer hade bakom sig då de, trots landets stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free