- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
47

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur vapnet smiddes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny hårordniny. 47

De hade alla hos honom smält tillsammans, och ur
deras förening med den fjärrsynte statsmannens skarpblick
och en öfverlägsen andes naturliga begär att utföra stora
ting har tanken först uppstått.

Vilja vi söka ett visst datum för denna tankes fullt
medvetna framträdande, är tiden för Rigas eröfring den
sannolikaste. Det är först efter denna bragd Gustaf Adolf
vinner ett namn ute i världen och furstar och hofmän som
hittills rynkat på näsan åt trosinkräktaren, usurpator n, som
de kalla honom, börja få en aning om, att de här ha
framför sig en man med hvilken de hädanefter måste räkna.

Ty få ha väl de monarker varit som mer än Gustaf
Adolf måst genom egen storhet kämpa sig till erkännande
af världen. Det var ej blott den afsatte Sigismund som
i sina skrifvelser aldrig ville gifva honom konunganamnet,
utan endast låtsade sig känna till en hertig Gustaf Adolf
af Södermanland: hans exempel följdes af de flesta
europeiska monarker, Gustaf Adolfs gode vän och granne
Kristian af Danmark ej till förglömmandes.

Efter Rigas fall är det också holländarna söka förmå
Gustaf Adolf föra sina härar öfver till Tyskland, i akt
och afsikt att därigenom leda hans tankar från Livland och
vidare eröfringar på Östersjökusten, hvilka de fruktade
skulle bli farliga för deras betydande, handel på dessa
trakter.

Slutligen var det ock just vid denna samma tid, 1621,
intrycken af de förfärliga tilldragelserna i Böhmen och
Pfalz voro som friskast, och hur de skulle verka på en
sådan eldnatur som Gustaf Adolf, är ej svårt att ana.

Visst är, att vi från denna tid finna honom ifrigt
sysselsatt att smida sig ett skarpt och kraftigt vapen för
ett ändamål som ännu ingen mer än han själf känner: en
stark, väl öfvad- och väl rustad krigshär.

Det är efter återkomsten från 1622 års fälttåg i
Livland han griper sig an härmed. Nya tankar om en stor,
genomgripande omskapelse i krigsväsendet hade länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free