Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur vapnet smiddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Hur vapnet smiddes.
krigsfolket, t. ex. det sachsiska, en tämligen slät figur.
När de svenska trupperna först visade sig i det preussiska
kriget fingo de för sina slitna, grofva kläder uppbära många
speord af städernas välmående befolkningar. Då Gustaf
Adolf en gång såg några königsbergska rådsherrar, som
kommit i en beskickning till honom, sins emellan göra sig
lustiga öfver de svenska soldaternas grofskurna dräkter,
yttrade han till dem »Ja, ärade herrar, det är sant, de
taga sig ej synnerligt ut för världen; det är fattiga svenska
bonddrängar, dåligt klädda, men de slåss bra.»
Dock hade Gustaf Adolf börjat så småningom införa
likformighet i dräkt inom regementena, och hans lifgarde
hade sedan 1613 uniform; men fullständigt bar svenska hären
ej uniform förrän under Karl X Gustaf.
Med beväpningen var Gustaf Adolf noggrannare, och
hvad denna beträffar gjorde han fullständig revolution inom
krigsväsendet. Piken, hittills fotfolkets hufvudvapen, lämnade
allt mer rum för den förbättrade hakebyssan, musköten, och
luntan för flintlåset. Detta var då en lika stor förbättring
som tändnålen och repetermekanismen i våra dagar. Den
gamla gaffeln, som användes till stöd för de tunga
muske-dundren, bortkastades, och gevären blefvo mer
snabbskjutande på samma gång som lättare. Redan häri låg en
betydlig öfverlägsenhet hos Gustaf Adolfs arméer öfver de
andra samtida härarna.
På artilleriets förbättring använde han, liksom sedan
Fredrik den store och Napoleon, en synnerlig omsorg. Det
var hans hufvudvapen, åt hvilket han tidigt fann en
värdig chef i sin förre page, den unge Lennart Torstensson.
Kanonerna, äfven fältartilleriets, hade hittills varit mycket
långa och så tunga, att de fordrat ett anspann af 24-36
hästar, hvarförutom deras laddning kraft en betydlig tid.
Nu minskade Gustaf Adolf rörets längd, borttog all
dödvikt, förenklade laddningssättet och åstadkom på detta sätt
en pjes så lätt, att den kunde dragas af 4 hästar, ja,
hvart regemente fick sig tilldelad en snabbskjutande järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
