- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
54

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur vapnet smiddes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 Hur vapnet smiddes.

Peenemiinde, strax efter landstigningen i Tyskland, vid
Werben efter Magdeburgs fall, pch vid Nurnberg under
svältkriget med Wallenstein. Först härigenom blef det
honom i flera farliga lägen möjligt att bjuda öfverlägsna
härar spetsen: han borrade sig därmed så att säga fast i
jorden. Också skyndade både polska och kejserliga härar
att tillägna sig denna del af hans krigskonst, icke minst
Wallenstein.

Själf en utmärkt ingeniör, hade Gustaf Adolf i sin
tjänst flera af samtidens yppersta förmågor i denna väg,
en Particus, en Traytor. I allmänhet är det utmärkande
för Gustaf Adolf, att han så väl för den militära som civila
tjänsten sökte tillägna sitt land de största krafterna, vare
sig in- eller utländska. I hans kansli äro först alla hans
diplomatiska ombud utländingar, en Camerarius, en Rutger s
m. fl., innan därtill dugliga svenskar hunnit bli inofvade.

På allt detta: den fasta ordningen, manstukten, den
förbättrade beväpningen, det förenklade och lättade
artilleriet och härens ingeniörskicklighet, grundade Gustaf Adolf
sin krigskonst: sin taktik på slagfältet, sin öfverlägsna
här-föring, sina operationer så väl för anfall som försvar. Hela
hans krigföring bar prägeln af en försiktighet som aldrig
blottar sin rygg, alltid har en säker återtågslinie, i förening
med beslutsamhet och djärfhet i afgörande ögonblick. Hans
pommerska fälttåg är ett exempel på det förra, Breitenfeld
på det senare slaget.

Hittills hade den spanska uppställningen till batalj
varit allmän: stora otympliga fyrkanter, kallade tertier, svåra
att röra, men när de kastades öfver en fiende med sin
blotta tyngd krossande honom. Men voro de en gång
sprängda, var en ny formering nästan omöjlig: allt rycktes
bort i flykt och förvirring.

Helt annan var Gustaf Adolfs uppställning. Han
ordnade sina stridskrafter på två linier, sammansatta af smärre,
lättrörliga afdelningar, hvilka när som helst kunde föras
dit där de bäst behöfdes. Egendomlig var hans uppställ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free