Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Altmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stuhm. 79
hade redan 1627 skickat honom ett regemente till hjälp
mot svenskarna, som bevis på sm goda vilja. Nu, sedan
man var kvitt Kristian IV och Gustaf Adolf undsatt
Stralsund, skulle en kraftigare hjälp lämnas, för att hålla den
svenske konungen kvar i Preussen. Wallenstein skickade
nämligen på våren 1629 den här som under general Arnim
belägrat Stralsund, 10,000 man stark, till Västpreussen, för
att där förena sig med den polska hären och jaga svenskarna
tillbaka öfver Östersjön.
Wallenstein vann till en del sitt syfte. Gustaf Adolf,
som redan rustat sig att gå öfver till Tyskland, måste
uppgifva denna plan och i stället skynda tillbaka till Preussen,
för att värja denna sin eröfring mot de förenade fientliga
härarna. De svenska Weichelställningarna vid Dirschau
och längre ned vid floden voro dock för starka att de
skulle vågat angripa dem. Först när Gustaf Adolf med en
del af hären tågat något längre uppför floden för att
utforska deras ställningar sågo de sitt tillfälle och skyndade
att anfalla. Konungen, hvars afsikt ej var att med sin
underlägsna styrka inlåta sig i strid, drog sig tillbaka mot den
fasta ställningen vid Marienburg.
Men då eftertruppen hunnit skogspasset vid byn Stuhm
upphanns den af det fientliga rytteriet, och en het fäktning
uppstod. Gustaf Adolf sprängde till de sinas undsättning
och kastade sig, efter sin vana, midt in i tätaste
stridsvimlet. Det var kejserliga kyrassierer och kroater, som
vildt höggo in på Västgöta ryttare, hvilka under sin chef,
Erik Soop, betäckte återtåget. Västgötarna gåfvo svar på
tal, och konungens närvaro minskade säkerligen ej styrkan
i deras armar eller kylde deras mod.
Gustaf Adolf hade under handgemänget vågat sig för
långt fram. Plötsligt och utan att han märkt det hade
han två fiender alldeles inpå sig. Den ene, en kroat, hade
fattat honom i högra armen och den andre, en ryttare i
kyrass och hjälm, på andra sidan gripit honom i
värj-gehänget, båda i tydlig afsikt att taga honom till fånga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
