- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
84

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista fredsutsikten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84- Sista fredsutsikten.

vara något tvifvel om, att den katolska reaktionen ej skulle
gifva sig någon rö förr än hon fortsatt sitt verk ända till
stranden af Östersjön. Äfven detta våldsverk åsågo de
protestantiska furstarna i Dresden och Berlin, visserligen
med oro och elaka drömmar, men utan att lyfta ett finger
däremot.

Kejsarens egen ställning var dock vid denna tid alls
icke så stark som den såg ut. Tyskland låg visserligen
för hans fötter, men han hade i Italien invecklats i ett
allvarsamt krig med Frankrike, och Wallenstein hade måst
ditsända en del af sina bästa trupper. På Wallensteins
uppmaning beslöt han därför inleda underhandlingar med
Gustaf Adolf, för att söka uppehålla hans anfall tills han
hunnit sluta fred i Italien och kunde återkalla sina trupper
därifrån. Det gällde således blott att vinna tid; någon
verklig och uppriktig fredsönskan låg ej till grund för det
steg han nu tog.

Genom Kristian IV, som efter fredsslutet i Lubeck
blifvit kejsarens tillgifne anhängare och helt och hållet skilt sig
från den protestantiska saken, lät han efterhöra, om Gustaf
Adolf skulle vara böjd att ingå på underhandlingar för
fredligt biläggande af stridigheterna emellan dem. Gustaf
Adolf förklarade sig genast så mycket hellre beredd
därtill som han redan förut själf framställt förslag i denna
riktning, ehuru de, liksom hans sändebud, blifvit med förakt
afvisade. Sin rättmätiga harm däröfver ville han dock nu
glömma för fredens skull och föreslog själf Danzig till
imderhandlingsort.

På begäran af den danske konungen, hvilken sålunda
gjorde sig till medlare, framlade Gustaf Adolf klart och öppet
sina villkor. De öfverensstämde helt och hållet med dem
han velat uppställa på fredsmötet i Lubeck, om hans
sändebud där fått tillträde. De voro visserligen helt andra
än dem Kristian kunnat genomdrifva. Också fann denne
dem orimliga och omöjliga, och sade förargad till svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free