Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Stettin.
På sydligaste udden af Usedom ligger en liten
fiskarby med namnet Kaseburg. Hit sammanfördes alla
småfartyg och fiskarbåtar som kunde öfverkommas, och på dem
inskeppades den 9 juli på aftonen fotfolket, i en styrka af
vid pass 8,700 man. Den 10 på morgonen gick den stora
flottiljen till segels och styrde utåt Haff, alldeles som då
en sommardag för fyra år sedan en alldeles dylik båtflotta
från Pillau utlöpte på det östligare haffet.
Vid innersta ändan af den smala vik där Oder med
fyra armar utfaller ligger den gamla hansestaden Stettin,
då befäst med murar och torn, och strax utanför den på
en höjd som behärskar trakten slottet Oderburg. Här
ankrade nu efter två timmars seglats den svenska flottiljen.
Trupperna fördes strax i land och intogo en god
ställning på sidan om landningsplatsen.
De otaliga hvita seglen som syntes ute på haffet
hade naturligtvis väckt stettinarnas synnerliga intresse. De
voro idel goda protestanter, visste hvem dessa segel förde,
och skyndade i massor ut genom stadsporten ned till
stranden för att se och hälsa främlingarna.
Där på slottshöjden och omgifven af en grupp
officerare, bland dem den unge rheingrefven, stod en högrest
gestalt, utdelande order åt ilbud som kommo och
skyndade bort igen, och allt emellanåt förande kikaren som
han höll i handen till ögat. Ingenting i hans yttre skilde
honom från soldaterna som stodo uppställda ett stycke åt
sidan. Värjgehänget af läder föll ned öfver en kort rock
af grått tyg, alldeles sådan som de svenska soldaterna
buro, och på hufvudet satt en grå filthatt utan plym.
Med förvåning hörde stettinarna, att den så enkelt
klädde mannen var konungen af Sverige. Han gick nu
fram till dem, tilltalade dem vänligt på deras eget språk
och sade dem, att han »som vän och alls icke som fiende
kommit till deras land, för att hjälpa till att upprätthålla
den heliga rena religionen af den augsburgska bekännelsen
och köra på dörren kyrktjufvarna, kvinnoskändarna och
stråtröfvarna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
