Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Stettin.
fälet öfver sina i Pommern och Mecklenburg spridda
trupper, skulle säkerligen Gustaf Adolfs stora företag redan i
början stött på vida allvarsammare hinder än nu skedde.
Men trots dessa gynnsamma förhållanden, voro dock
dessa veckor i Stettin för Gustaf Adolf bekymmersamma
nog. Bristen på lifsförnödenheter var alltjämt stor, och
en stark sjuklighet rådde inom hären, hvars styrka däraf
synbart hopsmälte.
Därtill kom, att han i det främmande landet kände
sig stå alldeles ensam. Han hade börjat sitt företag utan
någon annan bundsförvant än städerna Stralsund och
Magdeburg. Hans föregående försök att förmå Tysklands
protestantiska furstar, särskildt kurfurstarna af Sachsen och
Brandenburg, att göra gemensam sak med honom, hade
varit fruktlösa. Endast den unge landgrefven Wilhelm af
Hessen Kassel, en sonsons son till Filip den ädelmodige,
hade visat benägenhet att sluta sig till honom.
Gustaf Adolf hade dock hoppats, att när han stod
på Tysklands jord de försagde och vacklande skulle taga
mod till sig och mottaga den utsträckta handen. Men
så stor var ännu räddhågan för den kejserliga öfvermakten
och så stort misstroendet till främlingen, att ingen af
norra Tysklands furstar tog ett steg för att frivilligt närma
sig honom. Det var endast med vapen i hand han
kunnat förmå den pommerske hertigen till förbund.
De fördrifna hertigarna af Mecklenburg hade
visserligen erbjudit honom vänskap och allians, men de behöfde
mer hans hjälp än han kunde påräkna stöd af dern.
Från befolkningens sida hade knappast större
tillmötesgående visats honom. Stettinarna hade visserligen
vänligt mottagit svenskarna, men landbefolkningen, redan
tryckt och utplundrad af de kejserlige, såg i dem endast
nya roffare af dess egendom och höll sig kallsinnigt på
afstånd. Bonden hade af elände och nöd blifvit så slö och
likgiltig, att Gustaf Adolfs förklaring det han kommit för
att rädda hans tro "och frihet på honom gjorde föga
intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
