- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
167

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breitenfeld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den nya fronten. 167

svenskarnas högra flygel: det är en lavin af järn som med
svindlande fart kommer störtande mot den svenska linien.

Men den rör sig ej ur stället: orörliga sitta de finska,
svenska och tyska ryttarna, blickande stadigt framåt. Först
när stormmolnet hunnit inom musköthåll, mötes det af tre
eldströmmar från skvadronernas luckor. Det är de här
uppställda musketerarplutonerna som ge pappenheimarna
detta varma mottagande. Plötsligt stannar molnet; de
skrämda hästarna resa sig, inga sporrar förmå drifva dem
framåt. Förfärlig är den förödelse skyttarnas säkra lod
anställt i Pappenheims led: när han svänger om och drar
sig tillbaka vältra hundratals hästar och ryttare i sitt blod.

Men han har endast dragit sig tillbaka för att taga
bättre ansats. Molnet kommer åter, men denna gång
undvikande fronten, gör det en kringgående rörelse mot
vänster, i tydlig afsikt att taga sin motståndare i flanken,
Gustaf Adolf, som genast inser hvad Pappenheims mening
är, ger Baner order att med andra linien bilda ny front
åt detta håll.

Med utmärkt ordning och skyndsamhet rycka först
rheingrefvens ryttare och sedan, efter hvarandra, livländare,
kurländare och pomrare upp i den nya linien, och så snabbt
är denna frontförändring verkställd, att Pappenheim, när
han kommer anrusande, finner samma orörliga mur och
samma varma välkomsthälsning som förut. Men
pappenheimarna lyckas nu med sporrhugg drifva sina hästar
fram; vilda af skrämsel och raseri, störta dessa in på den
nya fronten, och en skarp rytteristrid utspinner sig.
Konungen och Baner rida uppmuntrande och ordnande omkring.
Ej ens en tumsbredd vika dessa käcka män. Sperreuter
och Damitz, Dönhoff och Aderkas kämpa med oförliknelig
tapperhet i spetsen för sina knektar. Aderkas och Damitz
falla båda, men ännu i det sista sporrande de sina till
orubbligt motstånd.

Ursinnig måste Pappenheim vika, men endast för att
strax vända om till nytt anfall. Förfärliga äro de luckor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free