Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Frankenland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 / Frankenland.
undervisat. Fordom en fri riksstad och rikt genom sin
handel, lydde det nu under kurfursten-ärkebiskopen af
Mainz.
När Gustaf Adolf närmade sig Erfurt mötte honom
hertigarna af det närbelägna Sachsen- Weimar, de fyra
bröderna Wilhelm, Ernst, Albrekt och Bernhard. Det var
allesammans ståtliga, rikt begåfvade unga män. Den yngste,
Bernhard, känna vi redan. Modiga och beslutsamma män
voro de alla, men Bernhard var dock den djärfvaste och
störste krigaren ibland dem. Wilhelm, den regerande fursten,
var tillika en statsklok herre. De kommo för att erbjuda
Gustaf Adolf vänskap och förbund, såsom deras vän
Wilhelm af Hessen redan gjort.
De mottogos med glädje, och hertig Wilhelm erbjöd
sig att förmå sina grannar Erfurts borgare att öppna sina
stadsportar för den svenska hären. Han fick med sig en
skara af Courvilles ryttare, red fram till stadsporten,
begärde att bli insläppt, blef det, sprängde med sina ryttare
genom gatorna upp på stora torget, lät anmoda några
rådsherrar att komma ned till sig och uppfordrade dem
att lämna sig stadens nycklar. Gustaf Adolf lofvade dem
genom honom få behålla deras gamla fri- och rättigheter,
men den kurfurstliga besättningen måste aftaga och lämna
rum för en svensk. Efter någon stunds öfverläggning
lämnades också nycklarna åt hertigen, och Gustaf Adolf höll
den 22 sitt intåg i Erfurt.
Armén stannade här i fyra dagar och försågs af
staden rikligt med lifsmedel. Man hade nu kommit in i ett
land som varit mycket litet berördt af kriget. Svenskarna
voro nu ock bland vänner. Erfurt var en god
protestantisk stad, och invånarna voro ej litet glada öfver deras
ankomst, ty restitutionsediktet hade sväfvat som ett
hotande svärd öfver deras hufvud. Med kurfurstens
ämbetsmän hade en skara munkar och katolska präster innästlat
sig i deras stad. D.e flydde nu hals öfver hufvud, men
gåfvo vid ankomsten till sina trosförvanter i söder sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
