Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Rhein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Vid Rhein.
dag på aftonen vattnade finnarna och småländingarna första
gången sina hästar i Rhein.
Mellan de guldglänsande vinkullarna flyter den stora
floden majestätiskt i nordlig riktning, tills vid Main de
mötande bergen tvinga henne att med en tvär krökning vända
sig mot väster. Här på flodens högra strand, i öster och
norr omkransadt af skogklädda berg, men öppet mot söder,
ligger landskapet Rheingau, Tysklands lustgård, på hvars
soliga sluttningar dess ädlaste drufvor växa. För att skydda
sin fredliga dal mot anfall söder ifrån, hade Rheingaus
bönder sedan gammalt åt detta håll inhägnat den med en
lefvande mur af väldiga skogssnår, där nu de sekelgamla
ekarna hopslingade sina grenar till ett ogenomträngligt
flätverk. Den djärfve som ändock vågade bana sig väg
genom detta snår var oblidkeligt hemfallen åt döden.
Rhein-gau var Mainz’ trädgård. Härifrån fyllde ärkebiskopen både
sina visthus och vinkällare.
Men nu kom en dag hertig Bernhard af Weimar med
en skara ryttare till denna utkant af dalen. Hög och
skenbart ogenomtränglig reste sig den naturliga förskansningen
framför honom. Men hvarken mur eller förbud hejdade
honom. Väg röjdes med yxan, ett styft stycke arbete, och
ryttarskaran tröt in i det rika landet. Hertigen hade Gustaf
Adolfs befallning att upptaga skatten till ärkebiskopen och
därtill utkräfva en brandskatt af 80,000 riksdaler, men
tillika stränga order att förfara skonsamt mot folket. Å
konungens vägnar tillförsäkrade han det fred och rö, om
det ordentligt inbetalade sin skatt.
Men hertigen och hans skara stannade ej vid norra
gränsen af Rheingau. Djärft fortsatte han sitt ströftåg ännu
längre mot norr, följande Rheins lopp, genom rika nejder
med städer och byar nere vid flodkanten och gamla borgar
och slott på krönet af de branta kullarna. Öfverallt
brandskattande och samlande rika förråd af lifsmedel, framträngde
den lilla skaran ända till gränsen af ärkestiftet Trier, hvars
furstlige biskop redan fruktade att få dela sin mainziske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
