Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hoflägret i Mainz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julen 1631. 203
svenska vapnen. I Tyskland finnes nu ingen mäktigare
furste än Gustaf Adolf.
Genom kontributioner och andra bidrag från de
eröfrade landen har hans krigskassa så förstärkts, att han
kan minska sitt eget rikes bidrag till nära en tredjedel af
det förra årets. Den här hvarmed han landstigit har nu
nära fördubblats. Den utgjorde då 40,000: nu har den
svällt ut till närmare 80,000 man, och i hans krigsplan för
1632 ingår att genom nya värfningar uppbringa den till
ej mindre än 180,000 man, den största härmassa Tyskland
då ännu skulle sett samlad på sin jord. Ty, som vi redan
sagt, Gustaf Adolfs afsikt är, att Tysklands folk
hädanefter skall med både manskap och penningar betala
kostnaderna för sin befrielse.
Han kan därför med tillfredsställelse och goda
förhoppningar för framtiden fira sin jul. Och hans festglädje
höjes ej litet däraf att Maria Eleonora kommit öfver
hemifrån Sverige för att dela den med honom. På nordiskt
vis dukas julbordet i ärkebiskopen festsal. En lång rad
af hans högsta officerare kunna vi tänka oss där vid det
furstliga parets sida. Gustaf Horn och Johan Baner äro
borta, den förre i Franken, den senare vid Magdeburg; men
hertig Bernhard sitter där säkerligen, Stålhandske,
Stenbock, Soop, Torstensson, Lilje, DönhofF, den gamle glade
Ruthwen med sina landsmän Hepburn och Hamilton och
så många andra af männen från Breitenfeld. Ack, i den
glada samlingen saknas dock många som nu skulle suttit
där: den ädle Teuffel, de tappre från högra flygelns heta
strid med Pappenheim, Damitz och Aderkas, slumra i sina
grafvar på valplatsen långt däruppe i norr. Där sitter
säkerligen också Gustaf Adolfs högra hand, hans förtrogne
sekreterare Lars Grubbe, som vi ha att tacka för så många
värdefulla upplysningar om hans personlighet och
politiska planer.
Men hvem är den höga gestalten som sitter där vid
konungens sida? Vi känna strax igen honom. Håret har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
