Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Wallenstein.
Skenbart likgiltig, följde han från Gitschin med den
mest spända uppmärksamhet händelsernas gång. Han såg
Gustaf Adolf efter Frankfurts eröfring stå som segrare vid
mellersta Oder och därifrån hota Schlesien och Böhmen.
Nu var det ifrigt efterlängtade tillfället kommet.
Han visste, att hos hans landsmän i Böhmen glödde
ett osläckligt hat till detta österrikiska ok som han själf
hjälpt till att lägga på deras nacke. Han visste tillika, att
nationalpartiet - och det omfattade hela böhmiska folket
- endast väntade på en signal för att resa sig i massa.
Den signalen ville han gifva, i spetsen för resningen jaga
ut österrikarna ur landet och kanske satta den gamla
Venzelskronan på sitt eget hufvud. Nationalpartiets ledare
skulle förlåta affäliingen, blott han återgåfve fäderneslandet
dess själfständighet.
Men hans planer stannade ej härvid. De skulle i
Wiens Hofburg få känna, i hvilken de stungit. Den
otacksamme Ferdinand skulle fördrifvas från sina arfländer,
från alla sina besittningar norr om Alperna och nödgas
söka sin tillflykt i Italien eller hos fränderna i Madrid.
Och så skulle det gå löst mot bayrarna.
Det var planer som skulle förefallit andra människor
svindlande, som lika många slott i luften; men för
fried-ländaren voro de ren verklighet. Han hade väl och noga
beräknat deras utförbarhet. Men det är sant, därtill
behöfdes andra och kraftigare medel än dem en böhmisk
resning kunde gifva honom, behöfdes gamla öfvade trupper,
behöfdes, och ej minst, mäktiga bundsförvanter.
Men ingen tysk furste var, i Wallensteins tankar,
mäktigare än Gustaf Adolf. Det ena snillet hade känt igen
det andra. Vid hans fanor, hade ock stjärnorna sagt
honom, skulle segern alltjämt fästa sig.
Och hvarför skulle ej den svenske konungen vilja
ingå förbund med honom, Wallenstein? De hade ju samma
fiender och samma mål: kejsarens och ligans krossande.
Väl hade Gustaf Adolf ännu ett annat syfte: den prote-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
