- Project Runeberg -  Gustaf II Adolf. Ett trehundraårsminne /
231

(1894) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nürnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Horn vid Bamberg, 231

sådan minnesbeta vid Breitenfeld, hade han ej tillika
erfarit, att Horn var honom betydligt underlägsen i styrka
och ännu ej hunnit förskansa sig.

Med en för honom ovanlig hastighet tillryggalade
Tilly den långa vägen mellan Nördlingen och Bamberg,
förbi Nurnberg, och stod den 28 februari i närheten af
biskopsstaden.

Vid första underrättelsen om hans annalkande med
en stor öfvermakt hade Horn ett ögonblick tänkt draga
sig tillbaka. Men det bjöd emot, och i förlitande ,på
ankomsten af de förstärkningar med hvilka han visste att
hertig Wilhelm af Weimar var i antågande, beslöt han
försvara sig inom sina förskansningar, ehuru de ännu ej voro
fullbordade. Han sände finnarna under öfverste Hastfehr
att besätta det närmaste Mainpasset, för att hindra fienden
afskära hans återtågslinie, och gaf regementet Baudissin,
oss redan bekant från Breitenfeld, order att sitta upp, men
ej rycka ut förrän vid nya order.

Men chefen, öfverstlöjtnant Biilozv, missförstod ordern
och lät regementet rycka ut på fältet utanför
förskans-ningarna och i skridt närma sig en skogsdunge där fiendens
förtrupper visat sig. Här anfölls det plötsligt af två
fientliga kyrassierregementen, snart därpå af en ännu större
öfvermakt, bragtes i förvirring, flydde tillbaka till staden
och drog i flykten med sig det Solmska regementet, som
ännu arbetade på förskansningarna. Förgäfves sökte Horn
och rheingrefven själf förmå flyktingarna att stanna. De
kastade sig midt in i handgemänget, och den senare blef
svårt sårad. Hejdade på ett håll, veko dock de flyende
åter på ett annat. Det var en blind skräck som gripit
dessa gamla bepröfvade krigare. De ryckte fältmarskalken
med sig, och det gick i vild flykt öfver Mainbron tillbaka
in i staden, med ett af fiendens infanteriregementen efter
sig. Detta hade äfven redan hunnit in på stadsgatan tätt
efter Solms’ regemente. Då satte sig Horn i spetsen för
de svenska musketerarna och Thurns regemente och dref

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g2a300/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free