Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla borgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertig Bernhard på Burgstall. 309
besatt den med några af sina bästa regementen och fått
Wallensteins order att försvara den till det yttersta.
Hertig Bernhard tvekar ej ett ögonblick. Han måste
rödja detta hinder ur vägen för att kunna göra sig till
herre af Alte Feste och därmed af nyckeln till hela den
fientliga ställningen. Han leder sina brigader till storm.
Själf är han den förste att midt i kulregnet kasta sig öfver
förhuggningen och upp på vallen. Hans soldater följa
honom. Öfver högar af lik, vänners och fienders, tränga
de oemotståndligt in i verket. Här uppstår ett vildt
handgemäng, men svenskarna bli segrare, och fienden flyr dels
ned till lägret, dels till Alte Feste.
Aldringer vill i första ögonblicket utrymma Burgstall.
Men Wallenstein tillåter det ej. »Om också Gud i himlen
stege ned och ville rycka det ifrån mig, skall det ej ske!»
ropade han med samma öfvermod som en gång utanför
Stralsund. De slagna regementena måste åter fram för att
återtaga skansen, men dess nya försvarare kasta dem gång
på gång tillbaka. Wallenstein skickar dock fram ständigt
friska massor, och utgången skulle säkerligen varit mycket
oviss, om ej det inbrytande mörkret och ett ösande regn
gjort slut på striden.
Hertigen, som ser, att han utan artilleri ej kan
behålla den vunna ställningen, skickar bud på bud ned till
konungen med begäran om sådant. Med endast några få
kanoner förklarar han sig vilja rensa hela Burgstall från
fiender.
Men Gustaf Adolf, som nu i regnet med sina
utmattade brigader bivuakerar på slätten strax norr om
Dom-bach, afslår hans begäran. Han vill ej offra flera af sina
tappra krigare på ett företag som han i alla händelser
anser osäkert. Förgäfves beger sig hertigen själf ned för att
muntligen framföra sin begäran. Men konungen visar honom
omöjligheten att på de nu af regnet genomblötta
skogsbranterna släpa upp kanoner, och han måste för sig själf
erkänna riktigheten af konungens skäl. Det beslutes, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
