Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfall, själf med sina officerare visande den vägen med
svängd sabel. Men en kula sträcker honom till marken,
och hans skara viker på nytt, och i oordning, för den nya
kulstorm som möter henne.
I detta ögonblick kom Gustaf Adolf. Småländingarna
och han voro gamla vänner. De hade följt honom i alla
hans fälttåg, aldrig sviktat, och nu senast var det dem
han valt till ledsagare under den hastiga ridten tillbaka
öfver Thüringerwald. Det behöfdes därför blott, att de
hörde hans uppmuntrande stämma, för att de åter skulle
sluta leden, och när han själf satte sig i spetsen för dem
och kommenderade Framåtl utan betänkande i massa
spränga efter där den gröna plymen och den svängda
värjan visade vägen. Allt tätare yrde kulorna omkring
dem, men de frågade nu ej mer efter dem. Inom några
ögonblick ha de jagat undan eller nedhuggit musketerarna,
sprängt öfver diken och landsväg, äro nu ute på
slätten och rycka upp i luckan mellan Östgöta ryttare och
Svenska brigaden.
Men hvad är det! Konungens vänstra arm blöder starkt. Man ser på
ryckningarna kring munnen, att han kämpar med undertryckt smärta,
Ottavio Piccolomini.
Efter ett Porträtt af Frans Leux i nationalmuseum i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
