Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärktes det endast af ett råhugget stenblock – der
Schwedenstein – som lützenborna rest till minne af den största
tilldragelse som timat i närheten af deras stad. Sedan
1837 höjer sig ett vackert monument af gjutjärn däröfver.
Rundt omkring det blodiga liket stå hertig Bernhard,
Kniphausen, Stålhandske, Kyle och alla de andra
öfverlefvande af det högre befälet. Ryttare och soldater fylla
hela det lilla templet så långt utrymmet tillåter. På många
af dessa hårda, väderbitna krigare darrar underläppen af
undertryckt sinnesrörelse, glimmar något ovanligt i ögat.
Nu ljuder den enkla psalmsången, alldeles som i
sockenkyrkan där hemma i fäderneslandet. Efter dess slut stiger
byns skolmästare Laue fram för altaret och uppläser
bönerna för de döda, visserligen ej på svenska, men på det
stora gemensamma modersmålet som förstås af alla: den
inre öfverväldigande rörelsens.
Åter ljuder psalmen från förmiddagen »Gud vare oss
nådig och huld!» Och så träder en af de gamla
vapenbröderna – vi veta ej hvilken – fram till båren och
hembär med bruten stämma i hela härens namn den älskade
konungen dess tack och sista farväl.
-
Från Meuchen fördes konungens lik till Weissenfels
och därifrån, under betäckning af gardet och östgötarna,
till Greifswald. Under färden genom norra Tyskland
mottogs det öfverallt hvar det passerade, i byar och städer, med
klockringning, under tillopp af ofantliga människoskaror.
På våren 1633 kom Karl Karlsson Gyllenhjelm, den
döde konungens halfbroder, med svenska flottan till
Wolgast, för att hemföra liket till fäderneslandet. Hit anlände
det dock först fram på sommaren och landsattes då i
Nyköping, där det fick kvarstå till följande sommar.
Rådet, och framför allt änkedrottningen, ansågo, det
rikets värdighet fordrade, att stor ståt utvecklades under hela
färden genom Tyskland. Men rikets tillgångar voro starkt
medtagna af kriget, och fattigdomen lyste ofta igenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
