- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
77

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rafaella

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lille i famnen. Ville il Signor väcka henne? Nej, det ville
han inte, han satte sig tyst ned på bänken bredvid den gamla.
Gumman och han voro goda vänner, och han visste väl hela
deras sorgliga historia.

De voro från San Germano, byn där uppe bland bergen
halvvägs mellan Rom och Neapel, varifrån flertalet av
italienska modeller komma. De hade kommit till Paris för knappa
två år sedan med en hel hop män och kvinnor från deras nejd.
Rafaellas mor hade fått "la febbre" och dött på Hôtel-Dieu
ett par månader därefter, och gumman och dotterdottern hade
sedan haft att reda sig ensamma i den främmande staden.

Rafaella hade blivit modell som de andra.

Och den unge konstnären målade hennes bild. Han målade
hennes sköna flickhuvud, han målade hennes ungbarmade bröst.

Så föllo hennes fattiga kläder, och han målade hennes kyska
nakenhet i den knoppande vårens fägring, i de sovande sinnenas
oskuldsfulla fred. Hon var den fjärilsvingade Psyke, vars
läppar Eros ännu ej kysst, hon var Dianas nymf, som, trött
efter jakten, låter kitonen falla och osedd av mänskligt öga
badar de jungfruliga lemmar i den undangömda skogssjöns
vatten, hon var lundens fagra dryad, som sover på sin bädd
av blommor.

Och medan konstnären fäste hennes bild på duken, kysste
satyren hennes lockiga nacke.

Så blev hans sista tavla färdig. Ryktet steg in i den unge
konstnärens ateljé, och ett förfört barn gick därifrån.

De skildes åt som goda vänner, han skrev upp hennes adress
med svartkrita på väggen, och hon kom till en annan. Så gick
hon ur ateljé i ateljé; och hennes omedvetenhet skyddade henne
ej mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free