Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det politiska livet och de allmänna valen. Av HENRIK HEDLUND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en enda valkrets, skred man till valet, vilket pågick till kl. 3. Av 130,000
röster avgåvos 66,079, medan de röstandes antal var mellan 4 och 500. De
hade alltså i medeltal ungefär 147 röster pr man. Röstmaximum var då en
tjugondedel av stadens hela röstetal och sänktes år 1869 till 100.
Röstsammanräkningen drog ej mindre än fyra dagar. Den 20 dec.
kungjordes utgången. Det allmänna mötets lista godkändes endast delvis av
valmännen, vilka togo åtskilliga bland dem, som vid det nämnda provvalet
kommit i mindretal.
Riksdagsmannavalen 1869—1890
bereddes närmast av allmänna möten. Så väl enskilda som
sammanslutningar inom samhället, företrädande särskilda klass- och yrkesintressen,
föreslogo vid dessa möten kandidater, om vilka man därpå röstade med ja,
övervägande ja, blandade ja och nej eller övervägande nej. Än stannade
det därvid, än röstades på nytt, tills en lista vart färdig, motsvarande antalet
riksdagsmän, som skulle väljas. Vid valet 1869 utfärdades inbjudning till
mötet av stadsfullmäktiges ordförande, vid det därpå följande å »åtskillige
samhällsmedlemmars» vägnar av stadsfullmäktigordföranden. Till 1875
års val hade, på allmänna mötet till stadsfullmäktigvalet året förut, valts en
»komité för allmänna mötens hållande», sammansatt av stadsfullmäktige
och ledamöter av Arbetareföreningen. Det vart sed, att kommittén nyvaldes
av allmänna mötet före ett ordinarie riksdagsmannaval för de följande tre
åren och utlyste mötena också för stadsfullmäktigvalen inom sin
uppdrags-tid. De allmänna mötena förblevo en stadigvarande inrättning ända tills
de för riksdagsmannavalen undanträngdes av de stora politiska
partibildningarna och för de kommunala valen överflyttades till valkretsarne, när
sådana för stadsfullmäktigval kommo till stånd.
Klass- och yrkesintressen gjorde sig tidigt märkbara liksom någon
opposition mot den rådande frihandelspolitiken. Från 1869 framsköto
hantver-karne, vilka med saknad sågo tillbaka på den svunna tull- och skråtiden, sin
egen kandidat, dock ej tillhörande deras klass; men de lyckades ej driva
igenom hans val emot det stora frihandelsvänliga flertalet. Slutligen upptogs
deras önskemål av den organiserade tullskyddsrörelsen på 1880-talet. År 1872
uppställde Arbetareföreningen första gången en egen kandidat,
representerande »småfolket». Valet av en sådan representant understöddes på frisin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
