Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket, utan afseende om de 5ro tagne från öster eller vester,
från den gamla verlden eller från den nya; och år det
endast för att närmare beteckna och karakterisera de skilda olika
orden, äfven som för att ange hvarest de förekomma, som vi
ännu begagna namnen af de enskildta nationerne. Det är
således ordet som här i allt kommer att spela hufvudrollen, och
utgör hufvudsaken, så liten betydelse det annars än har i
fråga om de enskildta språken — detta ord, hvilket, i tidens
början, liksom utsåddes ibland mennisko-slägtet, för alt vårdas,
och odlas, och förnuftigt begaenas; och hvaraf de skilda
språken endast utgöra nya skördar — detta ord, med, och genom,
h vil ket, tillika den andeliga säden utsåddes i mennisko-hjertat
såväl som i mennisko-förståndet, utom h vi I ket menniskan knappt
skulle höja sig öfver de oskäliga djuren.
kcrk, och på Engelska church, o. s. v. — eller åtminstone stamordet dcrtill,
ursprungligen finnes ej Mott hos de Jschudiska, Slaviska, Tatariska, Germaniska
och de Thracisk-Pclasgiska samt Grekiska folkstammarnc, utan äfven hos de
forn-Indiska och medlersta Afrikas Nordostliga språkstammar.
Hvad som här blifvit sagdt om ordet kirkko, gäller äfven om flere — ja
kanske om de flesta ord, hvilka man, utan närmare undersökning, vore böjd att
anse vara af främmandt ursprung. Dessutom finnes det i alla språk, liksom i
Finskan, en mängd enskildta ord, som man icke vet rätt hvarifrån de förskrifva
sig, och hvilkas egenteliga stamord ofta anträffas i tungomål som talas på andra
sidan af jorden, äfvensom det här åter finnes verkeliga stamord, såväl som
andra ord, (t. ex. en mängd Geografiska namn) hvilkas betydelse vi icke ens känna,
och hvilka der ej blott hafva sina fortlöpande parallcler, utan äfven sina
ursprungliga stambemärkelser, hvilka upplysa, och förklara, betydelsen af våra ord.
Enligt vår åsigtj hafva språken, till följd af ett gemensamt ursprung, äfven
crhnllit gemensamt icke allenast ”ordet,” som det heter, d. v. s.
grundclemen-terna för sig, såsom ett substrat — utan hafva de derjemte äfven erhållit ett
visst, gemensamt, natur-anlag, att begagna sig af dem; hvilket, ehuru det olika
utvecklat sig hos olika nationer, likväl — på samma sätt ungefär som blodenv
hos menniskoslägtet, röjer samma sympatier och tendenser — städse, ehuru ofta
dnnkclt och medvetslöst, bibehållit samma slags reproduktiva sträfvande, som hian
finner öfverallt hos organismen i naturen, hvarigenom den ständigt söker
reorganisera sig sjclf — äfven med afseende å sina former; och hvilket naturlynnc
hos språken — om ej alltid, likväl då och då, här och der, mer eller ’mindre —
manifesterar sig genom likartade lifsyttringar. Härigenom skulle man kanske
lättast kunna förklara, hvarförc t. ex. det ursprungliga stamordet stundom
finnes i den nya verlden, och dess härledningar deremot — i den gamla (eller
tvärtom) äfvensom hvarföre icke samma stamoTd, eller dess paralleler, lika anslå
alla nationer, eller anträffas i afla språk — på samma sätt som men ni sk ans
andeliga natur (hvaraf språket bär ett uttryck) ehuru ursprungligen af samma
medfödda anlag, likväl icke uppenbarar sig lika hos alla menriiskor.
Denna förklaring, som synes mig lika enkel som naturlig, molstrider
visserligen alla tiders filologi, och skall derföre icke heller antagas af nutidens
fdolo-ger, och språkforskare, hvilka envist vidhänga det gamla länesystemet, och allt
hitintills — som mig åter synes — på ett lika barnsligt som bedröfligt sätt,
jfrats att vilja, uteslutande, ifrån ett visst språk — den ena från ett, den andra
från ett annat deducera stamordens ursprung. Så t. ex. hvad ordet kirkko
vidkommer, hvilket numera äfven hos oss har en andelig betydelse, så har
|hre — i det han skämtar öf.ér Eecard, hvilken deriverat detfa ord af det fordna
ordet horg eller liaurg, som skall hafva betecknat ett afgudahus (delubrum) —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
