Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Kosan gick uppåt landet. Det stiftades
bekantskaper under vägen — luffsällskap! I
regeln sågo de nyförvärvade kamraterna ned pä
Andersson, som en nybörjare och fuskare. Han
fick lära sig små oskyldiga luffareknep —
ibland också mindre oskyldiga! Han fick lära
sig bli fräck för att kunna tigga och slug för
att kunna undgå sammanstötningar med
luffarnas värsta fiender: poliser och länsmän.
Vintern gick och solen började göra små,
livande blinkningar åt landsvägarnas vandrare.
Färden hade gått från stad till stad, med
ständiga bekymmer för det nödvändigaste: maten
för dagen och logiet för natten. Alltid var det
klent med både det ena och det andra.
Andersson hade verkligen sökt arbete överallt
där han drog fram. Men det såg hopplösare ut
än någonsin. Luffare tar man inte gärna, även
om det skulle behövas arbetare.
En dag kom han in till en boktryckare, som,
ovanligt nog, tycktes reflektera på
ansökningen.
•— Hm... ja, nog skulle jag kunna behöva en
vikarie. Det är en man som är sjuk bland den
gamla personalen.
Anderssons blev hjärtans glad.
— Hur var nu namnet? Ni hade ju arbetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
