Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Vi befinna oss på en liten gata i början af en
bland de fattigaste förstäderna i Paris. Invånarne i
dessa eländiga bostäder, i hvilka luft och utrymme
äro utmätta med så mycken sparsamhet, ha gått ut
för att försöka hemta luft. Vid den sidan af gatan,
der husväggarne kasta en smal strimma af skugga,
ha qvinnorna slagit sig ner med sina arbeten,
somliga på gamla, trasiga stolar, andra på trösklarne.
Barn, ännu för små att kunna gå i skolan, leka i
rännstenarne, ur hvilka uppstiger en stinkande ånga,
eller stå barhufvade midt i den brännande solen
och gråta af smärta utan att veta hvarför. Några
män sofva utmed husväggarne; från
utskänknings-stället i hörnet ljuder ett oupphörligt sorl af röster,
då och då afbrutet af ett gapskratt eller ett
högljudt utbrott af vrede. Qvinnorna äro klädda i hvita
tröjor, hvilka några icke igenknäpt, illa kammade
och synbarligen likgiltiga för sin yttre menniska.
De blifva trötta och lata af bristen på sömn, ty
huru skulle man kunna sofva i dessa små kammare
utan luft, der fem, sex, kanske ända till åtta
personer packa ihop sig i hvarje.
Och likväl är sommaren den fattiges årstid. »Med
sommaren börjar den fattiges lofsång», säger
skalden. De, som skynda att söka en renare atmosfer,
så snart Paris, deras stora, luftiga, omsorgsfullt skötta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
