Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 GENEVIÈVE.
— Men det skär mig i hjertat i alla fall,
återtog den stackars qvinnan.
— Vi få icke öda bort tiden med tal, sade den
främmande torrt. Jag väntar er om en half timme.
Hon tänkte, att denna jemmer blott hade för
ändamål att aflocka henne en ännu större
penningsumma.
Derpå steg hon långsamt utför de ojemna
trappstegen, gick öfver den mörka lilla gården och den
smala gången och befann sig åter på den soliga
gatan, utsatt för nyfikna och illvilliga blickar, hvilka
följde henne ända tills hon vikit om hörnet.
— Julien, ropade en af qvinnorna till en stor
pojke, som dref omkring på gatan med småbarnen,
spring genast och se efter hvart hon gick. Seså,
lägg benen på ryggen.
Julien lydde; det var ett uppdrag i hans smak.
— Det är en välgörande fru, anmärkte någon.
Såg ni icke, att hon lemnade qvar det paket hon
bar, när hon kom?
— Nej, det är hon för grann till. De
välgörande fruarna ha särskilda drägter, då de gå till de
fattige. Det är snarare en fin dam, som är road att
se en smula elände då och då; det är ett sätt att
förströ sig; för det säges, att de der menniskorna
ha tråkigt.
— Jag skulle minsann icke ha tråkigt, om jag
finge klä mig så der fint och äta och sofva så
mycket jag orkade.
Julien kom helt andfådd tillbaka.
— Hon gick ända ner till planteringen, och der
steg hon upp i en vagn . . .
— Nå, nå! Jag sade ju, att det inte var någon
välgörande fru . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
