Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 GENEVIÈVE.
det guldlockiga håret likt en gloria omkring sig,
höll vid hvardera handen ett trasigt barn, hufvudet
högre än hon sjelf. Strålande af belåtenhet drog
hon dem fram till fru de Préal, som orörlig och
nära att qväfvas stirrade på denna oväntade syn.
— Mamma, sade den lilla flickan, som det
tycktes utan att märka den ovanliga tystnaden, af
hvilken hon möttes, se, de äro så hungriga, och den
stygga kokerskan vill bara ge dem en bit torrt bröd,
men du är mycket snällare, du vill ju ge dem kakor?
Och hon kysste dem, obekymrad om deras
tof-viga hår och smutsiga ansigten, som synbarligen ej
på många dagar varit i beröring med kam eller
vatten.
Motsatsen mellan de bleka små stackarne och
den blomstrande lilla varelse, som omslöt dem med
sina armar, var så slående, att ett sorl af beundran
lät höra sig.
— Hvilket förtjusande barn!
— Det är som en uppenbarelse.
— Det är ett englahufvud.
— Och ett englahjerta också, tillade en fru nära
Geneviève, och drog henne intill sig för att kyssa
henne.
Men Geneviève tänkte blott på, att de stackars
barnen voro hungriga, och drog tillbaka sin lilla
hand med en föga englalik otålighet. Derefter vände
hon sig till fru de Préal och upprepade nästan
befallande:
— De äro hungriga!
— Hvar har du fått tag i dem, Geneviève?
frågade fru de Préal.
— På gården. Men jag har ju sagt dig, att de
äro hungriga och . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
