- Project Runeberg -  Geneviève /
44

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

GENEVIÈVE.

— Ja, det är min vackra mamma, som är i
himmelen, men jag menar den andra . . .

— Hör på mig, sade Félicie, som beslöt sig för
en kraftyttring för att böta denna outgrundliga
hemlängtan; — den gode Guden tog bort er rätta mamma,
då ni var helt liten; den, som sedan vårdade er,
var icke er mor och kunde ej göra er lycklig,
liksom den nuvarande. Hon bodde i ett eländigt rum,
och kunde icke ge er fina kläder och andra vackra
saker, som ni nu har. Om ni stannat hos henne,
skulle ni gå klädd som de små stackarne, vi nyss
mötte; ni finge ofta vara hungrig och ingenting lära.
Ar ni icke bra glad, att fru de Préal tagit upp er
och vill göra er till en fin, bildad fröken, i stället
för en gatunge, som ni annars blifvit?

Geneviève såg oaflåtligt ner och svarade
ingenting. Félicies ord gåfvo en hård skärande
verklighet åt mycket, som hittills endast oredigt och
ofattligt föresväfvat henne, och hon erfor en smärta,
hvilken hon sjelf ej kunde förklara. Det var en
obestämd längtan efter den lott, som man målade så
dyster och som skulle ha varit hennes. Då hon
kom hem, stängde hon in sig på sitt rum och grät
länge; sedan bemödade hon sig att samla och ordna
sina minnen. Det tydligaste var Jacques; hon visste
nu hans namn och förstod, att hans drägt var en
arbetares. Ingen i den verld, hvari hon lefde,
liknade honom. Hon tänkte så mycket på dessa
minnen, hvilka Félicies ord väckt till lif, att hon åter
tyckte sig höra Jacques säga: »Min lilla drottning».

Den söndagen åtminstone visste Geneviève
hvarför hon grät. Hon var då tio år.

En gång råkade hon få höra ett samtal, som
icke var ämnadt för hennes öron. Två besökande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free