Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 GENEVIÈVE.
liga. Jacques fann dem odrägliga och tilltalade
dem hårdt.
— Jaså, sade den äldste gossen med en plump
åtbörd, tror du, att vi hela vårt lif ämna tåla dina
förnäma miner? . . . Du brummar jemnt . . . det kunna
vi bli utledsna på till slut.
Allt omkring honom var så fult, så smutsigt,
så motbjudande, att hans hjerta uppreste sig, och
han gick ut, innan soppan sattes på bordet, utan
att gifva den oroliga modern någon förklaring.
— Nå väl! sade en af gossarne, om han
försmår sin soppa, få vi så mycket mer.
Jacques gick utför gatan, som ledde till
planteringen.
Det skådespel den erbjöd var icke mycket
gladare än det i hans fattiga boning. De flesta
bodarne voro också fula och smutsiga, i
synnerhet de som utbjödo gamla kläder och
utskotts-möbler. Det hade regnat; gatan var oren,
trottoaren hal; qvinnorna skreko och grälade med
hvarandra på porttrösklarne; från
utskänkningsstäl-lena ljödo rusiga röster, och man urskilde personer
i vårdlösa ställningar. Eländiga flickor, höljda i
trasor, skrattade rått, i det de betraktade de
förbigående; en af dem sträckte ut handen för att gripa
tag i Jacques’ arm, och som han med afsky vände
sig bort, ropade hon till honom några oblyga ord.
— Min Gud! min Gud! sade han till sig sjelf,
hvad allt är fult, motbjudande, qväljande! Jag skulle
gerna vilja veta, tillade han, i det minnet af Lebeau
genomfor honom, hvad hans högsta väsende säger
om den pöl, i hvilken vi lefva.
I samma ögonblick blef planteringen synlig för
honom, och månen, framträdande ur ett moln, ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
