Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
GENEVIÈVE.
Han började erfara det välbefinnande, som man
alltid röner i ett hem, der ordning och hjertlighet råda;
då han sväljt några munnar kaffe, kände han sig
bättre stämd, än han gjort på länge, och började
mindre förbehållsamt och lakoniskt svara på de
frågor, man gjorde honom.
— Sålunda, sade fru Grégoire, lefver ni
tillsammans med er mor. Huru gammal är hon?
— Fyrtiosju år, tror jag.
— Ah. tio år yngre än jag . . . Hon är en
ungdom.
— Hon ser minst lika gammal ut som ni, om
icke äldre.
Han hade ingen afsigt att säga en artighet, men
fru Grégoire tog det så.
— Man har alltid sagt mig, att jag ser yngre
ut än jag är. Jag har ändå inte haft det för bra i
mina dar. Jag har alltid arbetat strängt och haft
mina mödor, jag som en annan . . . Åtta barn, alla
vuxna, när vår Herre tog dem tillbaka, och min
man, som jag har vårdat under tio års sjukdom.
Han var inte lätt att göra till lags, stackare; också
sade grannarne till mig den dag, då jag lade honom
i hans kista: »Om någon har förtjenat en vacker
belöning, fru Grégoire, så är det väl ni.» Ack! jag
har slitit ondt i mitt lif.
Och som hon hade tårarne i halsen, tilltalade
henne Lebeau, hvilken tåligt lyssnade på denna
historia, som han hörde hvarje dag, i en smekande
ton, liksom när man söker att lugna ett barn:
— Vi veta alla, att ni är en behjertad qvinna,
fru Grégoire, vi veta det och vi göra er rättvisa.
Dessa ord rörde henne till den grad, att hon
började gråta på allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
