Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
GENEVIÈVE.
skiftningar. Céline uppgaf ett rop af förtjusning.
Hennes ansigte betäcktes af en skär rodnad, och
hennes ögon lyste.
— Är det möjligt att se någonting vackrare!
utropade hon . . . Och ni har plockat detta sjelf?
— Ja, svarade arbetaren; då jag gick genvägen
genom skogen, såg jag dessa blommor och
grässtrån och kom ihåg, att ni tycker om dem.
— Hvad ni är lycklig som kan gå genom
skogen! Tack, ni var snäll, som tänkte på mig.
— När tänker jag icke pä er? hviskade han.
Han såg på henne, men hon var upptagen af
blommorna, och han kunde icke veta, om hon hört honom.
Då vände han sig till Lebeau, hvarvid Jacques blef
i tillfälle att se hans anletsdrag. Han var en
medelstor man, med brunt hår och skägg, ett blekt
ansigte, en något smal och mycket utstående panna.
Hans drag hade ingenting anmärkningsvärdt, men
man kände att han icke var en dussinmenniska.
Endast två saker i hans yttre ådrogo sig
uppmärksamhet: hans djupt liggande ögon med en
koncentrerad, glödande blick, och hans händer, små och
fina som en vacker qvinnas, ehuru de buro tydliga
spår af arbete.
— Det är länge sedan vi sågo er, upprepade
Lebeau. Hvarifrån kommer ni så här dags?
— Från helvetet, svarade han med en lugn
stämma, som alldeles icke öfverensstämde med
hans ord.
— För tusan! ... ni bör inte vara ledsen
öfver att vara tillbaka.
— Jag skulle dock gerna ha stannat der, om
jag kunnat, men det fans ingen plats för mig.
— Hvad! intet arbete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
