Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
Hon var verkligen vacker, då hennes bleka
ansigte sålunda upplystes af en flyktig rodnad, men
Jacques märkte det icke. Han gömde i minne och
hjerta ett ideal af skönhet, inför hvilket den
bräckliga hvitsippans milda fägring bleknade.
— Hvad är det för en ung man? frågade
Sa-vigny, då dörren tillslutits.
— En god arbetare, en bra pojke, som har mor
och en hel rad syskon att försörja. Det är skada,
att han talar så litet.
— Den som talar litet tänker mycket.
— Kanske, men vi skola nog lyckas att muntra
upp honom. Efter hvad jag nyss hört, har han inte
läst annat än skräp . . . poesi . . . Hvad kan han
lära af sådant?
• — Jag tycker så mycket om poesi, sade Céline
blygt. Jag fick en gång låna en sådan bok. Der
stod ett så vackert stycke om Ludvig XVII, den
lille martyrkonungen. Jag mins ännu en strof:
Skönt var det barn, från jorden flydde då:
om smärta vittne^ bar dess öga blå.
Kring bleka drag dess ljusa lockar flöto.
Och himlens englar under jubelsång
martyrens krans och oskulds, på en gång,
omkring dess tinning knöto.
Hon hejdade sig, ty Savigny betraktade henne
med en halft öm, halft hånande min.
— Tycker ni inte, att det är vackert? frågade
hon. Jag skulle vilja läsa om det helt och hållet.
— Céline, sade arbetaren lågt och brådskande,
ni är värdig att förstå en annan poesi än den der
och att gråta öfver ett annat martyrskap än denne
stackars oskyldiges, som led i de brottsliges ställe.
Genevieve. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
