Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
högre än det här bordet? Det sade jag åt honom
en gång, men då blef han så förskräckligt ond . . .
det törs jag aldrig göra om. Men det är säkert
ändå. Grannarne säga, att det inte fins en sådan
ung man som han i att aldrig springa efter flickor.
Man skulle tro, att han inte ens har öga för att se
dem, han går tätt förbi dem utan att bry sig om, om
de äro fula eller vackra. Mor säger, att han alltid har
varit så der, att det är en allvarsam gosse. Man
skulle just inte ha mycket roligt, om alla vore så
allvarsamma som han.
— De unga flickorna skulle endast finna sig
väl deraf, sade fru Grégoire.
— Bevars, man tycker bra om att få höra
i förbigående, att man är söt . . . Hvad är det
för ondt i det?
— Det kan föra er längre, än ni tror, min
stackars flicka.
Augustine höjde på axlarne.
— Man är väl inte ett barn, sade hon och rätade
upp sig med en liten säker min.
När Jacques kom tillbaka, hade hans syster
gått. Hon hade inte velat invänta honom, sägande,
att hon hellre ville gå ensam än med en, som icke
skulle säga ett ord åt henne på hela vägen.
Fru Grégoire var icke den qvinna, som kunde
tiga med den unga flickans förtroende; oaktadt
Célines bönfallande blickar vidrörde hon ämnet,
utan att låta hejda sig af de rynkade ögonbryn,
som mötte hennes första ord. Jacques öfvervann
sin harm och berättade i få ord föräldrarnes och
flickans historia, utan att nämna något om de
vilkor, under hvilka hon adopterats af en främling.
— Och ni ser henne aldrig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
