Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
IX.
Sommaren hade förflutit, för några ute på
landet under hvila och glädje, för andra brännande
och enformig i stadens qvalm. Geneviève hade
fört den drömmande, af en enda tanke upptagna,
lidelsefulla tillvaron hos en rikt begåfvad natur, som
vaknar till lif. Hon var icke längre barn, hon var
icke ännu qvinna, hon var båda delarne på en gång,
och i hennes blick, som för hvarje dag blef djupare,
lästes den förtjusning, den obestämbara oro, som
åtföljer denna så hastigt genomgångna brytningstid,
hvilken man skulle vilja hejda och gripa i flygten,
liksom det ögonblick, då blomman öppnar sina blad.
Fru de Préal anade föga hvad som bodde inom
denna unga själ, så olik hennes egen. Som hon
sjelf ingenting känt af denna hela varelsens
gudomliga utveckling, anade hon den icke, och Geneviève
dolde omedvetet det, som försiggick inom henne.
Céline hade stannat qvar i sitt lilla rum, vid
sitt arbetsbord, hennes snabba fingrar hade skapat
nästan lika många blommor, som Genevièves plockat.
Om aftonen sköt hon sin stol fram till fönstret, och
under det hon betraktade himmelen och inandades
några svaga vindflägtar, drömde hon om de
blomsterprydda ängarne, om de stora skogarne, der solen
endast glittrar genom det böljande löfverket.
Ingenting drog henne ifrån hennes tankar.
Fru Grégoire hade under dessa långa månader
funnit mången anledning att uppräkna sina dygder
och fälla ljufva tårar. Det käns så godt att beundra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
