Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
129
såg henne bredvid sig, slog han igen den, han höll
i handen, och väntade på, att hon skulle tala. Hon
tvekade.
— Jag skulle vilja fråga er om mycket, sade
hon slutligen. Jag tycker, att om någon skulle kunna
lära mig att älska religionen, så vore det ni.
— Ni älskar den då inte?
— Nej, jag intresserar mig inte för den . . .
Jag tycker till och med mer om grammatiken än
katekesen.
— Tilltalar er icke ens evangelium?
— Jag tyckte om berättelserna deri, då jag var
liten. Jesu bild var mig förtrolig; jag såg honom,
omgifven af fattiga, sjuka, små barn . . . Men nu
är allt detta mig likgiltigt. Det tillhör det förflutna,
vi kunna icke åter göra det lefvande.
— Ni sade ordet: man måste göra detta
förflutna åter lefvande . . . göra Kristus äter lefvande,
göra åter lefvande den tid, då den gudomliga
barmhertigheten tog boning i ett menniskohjerta
för att verka midt ibland oss. En hvar af oss skulle
kunna det, om vi trodde på Gud.
Geneviève upprepade förvånad:
— Om vi trodde på Gud? . . .
Men fru de Préal, som var mycket orolig öfver
detta samtal, hade närmat sig, så snart hon kunnat.
— Geneviève, mitt barn, fru de Frémont sitter
ensam; du har ingenting sagt åt henne under
middagen. Gå och sätt dig hos henne.
Derpå vände hon sig till den unge abbén med
ett sken af utsökt artighet:
— Denna lilla flicka missbrukar er godhet, min
herre. Vid hennes ålder förstår man ännu inte att
hålla sig på sin plats.
Geneviève. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
