Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
GENEVIÈVE.
med den lilla rosens, som i sina barnahänder fört
med sig Jacques’ hjerta. Buro de icke samma namn,
borde de icke vara lika gamla? Hvarför skulle det
icke vara hon? . . . Ack, om hon kunde vara viss
derpå . . . om hon kunde säga till Jacques: »Hon är
återfunnen.» Hon förestälde sig den glädjeblixt, som
plötsligt skulle lysa ur hans dystra ögon. Och skulle
han icke vara tacksam mot henne, som återgifvit
honom hans ros? Skulle han icke säga henne ett
ord, som hon för alltid skulle kunna gömma som
en skatt? . . . Då greps hon af en rysning . . . hon
kände kyla tränga ända in till märgen. Denna
fröjd, som hon förestälde sig, gjorde henne ondt;
hon var rädd för den. Hvad skulle hon dessutom
kunna säga Jacques? . . . Att hon genom att
oupphörligt tänka på hans sorg drömt en måhända
orimlig dröm. Hvem vet, kanske skulle han bli ond på
henne för att hon vågat röra vid hans hemliga sår,
ty han hade aldrig förtrott henne någonting, och
om hon fått kännedom om barnets försvinnande, så
var det blott genom hans systers otidiga
pratsamhet. Och dessutom, huru skulle hon få veta något?
Skulle fröken de Préal någonsin komma tillbaka?
De rike ha nycker, säges det ... de ana icke, hvad
en bedragen väntan vill säga i ett stackars ensligt
lif, i hvilket minsta glädje är en stor tilldragelse.
Under de sex månader hon varit borta, hade hon
säkert glömt den stackars lilla sjuka arbeterskan,
som hon omfamnat lik en syster.
Då ansträngde sig Céline att icke tänka vidare,
men alltjemt återkom samma bild, som af två gjorde
en, och denna bild hänförde henne, såsom
förverkligandet af hennes skönaste dröm, och plågade
henne nästan omedvetet, ty hon förstod icke, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
