- Project Runeberg -  Geneviève /
159

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENEVIÈVE.

159

henne ett sällsamt obehag. Hon andades fritt, då
hon åter blef ensam med Geneviève, och förstod
blott till hälften dennas rörelse och entusiasm.

Céline hade sin egen smärta, hvarom hon icke
talade med någon, och som uppslukade hennes
förmåga att lida: Jacques kom icke mer. Söndagar
efter söndagar förgingo, utan att hon hörde hans
steg i trappan, och det stackars barnet blef allt
blekare och led af feber under långa sömnlösa
timmar. Utan Genevièves besök skulle hennes lif ej
egt minsta solstråle under dessa mörka vinterdagar.
Hon hade aldrig begärt mycket för att vara
lycklig; men hvad skulle’ hon nu lefva af, då hennes
mått af glädje fattades henne? Hennes far märkte
ingenting. . . För honom var Céline ett sjukt barn,
som lefde, liksom hennes blommor, af en droppe
vatten och litet ljus. Han hade aldrig tänkt, att
hon kunde törsta efter något annat. Fru Grégoire
märkte väl en förändring, litet svaghet, bleknade
kinder och af sömnlöshet håliga ögon, men hon
bekymrade sig deröfver på sitt vis, bannades mildt
och framhöll sig som exempel . . .

— Seså, litet mod . . Det behöfs i detta
eländiga lif. Se, huru jag är . . . Ser man mig bli gul
som en citron och mager som en kyckling för femtio
sous! Jag är dock inte lyckligare än en annan;
men jag gör min pligt, och se det . . . Jag har
åtminstone den tillfredsställelsen att ingen, icke ens
den gode Guden, har en förebråelse att göra mig.

Céline lät henne tala. Hon tänkte, tänkte . . .
hela dagen vid sitt arbete, hela natten i sin lilla
säng, der hon icke fann hvila. Hon såg
oupphörligt Jacques’ ansigte, detta dystra ansigte, denna
hopplösa blick. Hon sade till sig sjelf, att hon med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free