Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
163
— Jag vet inte.. . . Jag har försökt att inte tro
det, men denna tanke förföljer mig, jag kan inte
jaga bort den.
Han eftersinnade ett ögonblick.
— Om ni inte har något annat skäl att tro
det, hvartill tjenar det då att säga det? För öfrigt,
om det vore sant, skulle jäg derigenom endast bli
olyckligare, ty det vore en afgrund mellan henne
och mig.
Han steg upp, som för att jaga bort en
besvärlig tanke.
Céline trodde, att han var ond på henne och
att han ville gå; hon såg bedjande på honom.
— Jag trodde inte, att jag skulle göra er
ledsen. Jag tycker, att jag borde säga er det . . . Om
det dock vore sant!
— Om det vore sant, skulle det vara tusen
gånger bättre, att hon aldrig finge veta det.
Dessutom har hon glömt allt . . hon var så liten! . . .
Hon skulle kanske blygas att ha hållit af mig, att
ha kysst mitt arbetaransigte med sina små
rosenläppar . . . och det skulle krossa mitt hjerta, det
skulle beröfva mig min enda lycka, minnet af den
tid, då jag arbetade för henne. Till och med
hennes mors bilfl skulle förstöras för mig. Dessa
minnen äro det enda sköna och ljufva i mitt lif . . .
Dem måste jag åtminstone behålla.
Huru han älskade henne! Céline sänkte
hufvudet, och hennes hjerta sammanpressades. Han
återtog:
— Det var en tid, då jag blott hade en tanke:
att återfinna Geneviève, att återse henne . . . icke
att återtaga henne från hennes lyckliga lif för att
på nytt nedsänka henne i det eländiga lif vi föra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
